en spökhistoria

 
Idag var en spännande dag på jobbet. 
Jag gick in i ett rum för att börja städa, öppnade fönstret, vände mig om och blev förskräckt av att se mig själv i spegeln. Ärligt talat, jag blev rädd för min egen spegelbild. Det var inte så att jag såg allt för jävlig ut eller något, jag blev bara rädd... Det var det första tecknet på att rum 516 var HEMSÖKT.
Jag vet vad ni tänker nu; "att du blir rädd för din egen reflektion betyder inte att det spökar, det betyder att du är en efterbliven psykopat", och visst, så tänkte jag också först, MEN SEN: 
Jag gick in i badrummet för att torka av handfatet, och såg till min förskräckelse att det låg långa svarta hårstrån i badkaret!!! (The grudge host host host...) Jag kände mig en aning illa till mods, men bestämde mig för att fullfölja mitt uppdrag, (dvs att städa badrummet) så jag började torka av toalettstolen, och PLÖTSLIGT (stora bokstäver ökar spänningen) så blåste badrumsdörren igen!!! Och nu tänker ni "jamen fönstret var ju öppet..." och ja, det var det, men vinden från fönstret blåste åt det andra hållet? Dörren borde alltså ha blåst upp och inte igen? Usch vad rädd jag var. Jag skyndade mig att städa klart inne på badrummet och när jag spolade på toaletten så började den låta spökigt. Jag menar det, den lät typ "whiääääääähhhhhhh", och det blev starkare och starkare och tillslut sprang jag ut ur rummet för jag kände att nu snart, kommer fan the grudge och tar mig... Jag gick och satte mig i fåtöljen bredvid sängarna för att vila en stund. Jag släppte ut håret och smsade Filip, OCH DÅ, var det någon som höll på med mitt hår!! (JO jag lovar!) Jag fick kalufsen stylad av ett spöke hörni!!?
Jag var svinrädd så jag gick och käkade. Slut.
 
| |
Upp
Reggad på Commo.se bloggar Mer besökare till bloggen